När man blir mamma så är det väldigt mycket som förändras. Jag själv upplever att det på många sätt är lättare nu när jag har tre barn än när jag ”bara” hade ett. Jag har mindre tid för mig själv, mindre tid för att göra saker i hemmet, fler barn men trots det upplever jag att jag får mer saker gjort. Jag tror att det till stor del beror på att mina förväntningar sakta men säkert förändrats. Det är galet hur mycket Gud hjälper en att växa och utvecklas i uppgiften. Jag har i princip hela tiden som mamma känt att jag nått min maxkapacitet men så hjälper Gud mig att växa ännu mer när det krävs.

Innan jag fick barn var jag exempelvis van vid att äta mat ostört, i början tyckte jag att det var lite utmanade att behöva hjälpa någon annan när jag själv mest ville äta min mat. Idag har jag ingen förväntan längre på att äta mat ostört. En vanlig lunch för mig består i att servera flickorna mat, ofta ha minst ett barn i knät (ibland två). Ge bebisen mat, hjälpa ett barn att gå på pottan, torka upp mjölk som spillts och mitt i allt det även försöka äta själv. På något märkligt sätt går det och det stressar mig mindre än tidigare att inte få äta ostört.

Ett annat exempel är städningen. Min idealbild är att städa allt på en gång och att allt ska vara städat samtidigt. Det är en orealistisk förväntan med tre små barn hemma. I fredags förra veckan bestämde jag mig för att ändra min förväntan och att istället städa rum för rum och försöka få ett rum i taget att se städat ut. Det tog mig hela dagen, jag städade 15-30 minuter vid flera olika tillfällen under dagen och alla rum blev städade och såg fina ut (en liten stund i alla fall). Den dagen blev mycket bättre jämför med de dagar jag tänkt att jag ska städa 2 h i sträck och få allt gjort på en gång och inte lyckas med det.